Hej gamle Tomten, du ser ut att ha koll på läget där i ditt hörn bredvid spisen.

När fick jag dig egentligen? Längesen var det i alla fall. Någon gång i början av barndomen. Lika fullt lyckas ditt skägg gulna lite till för varje år.

Det ryker hetta från min kopp på köksbordet och tapper som en soldat står sugröret där i glöggen.

– Det är bra att sugröret inte lider av svettningar.

Jag tittar på Rasmus när han lyfter sin mugg och surplar i sig.

-Passa dig, Håkan. Det är förbannat hett. Du får göra som Karl-Bertil Jonsson, lukta på glöggen.

Jag flinar och ruskar på skallen.

-Nej, du Rasmus. Har inte så många moralkakor i burken som honom. Däremot tror jag mig ha större tålamod. Jag har t ex inga problem att vänta på att glöggen ska bli drickbar. För det hyfsade tålamodet kan jag nog tacka alla färdtjänsttaxi och annat skit som inte har kommit i tid. Å andra sidan har jag tjuren Ferdinand under sin ek som en stor förebild i ämnet.

Rasmus garvar till. Sen tar han en pepparkaka i handflatan och knäcker till den med andra handens knoge.

-Titta! Mormor sa att det betyder tur, lycka om jag kunde knäcka dem i tre bitar. Kanske har något med treenigheten att göra. Eller vad tror du?

-Halleluja!

Tar sugröret med tänderna och smuttar i mig en klunk av det heta. Svär till när det varma rinner nerför hakan och torkar bort det med handloven. Biter tag i sugröret igen och får i mig några munnar. Jag sträcker ut tungan för att svalka stackarn, den känns lite grillad.

-Hoppsan hoppsan, tålamodsprövande eller?

-Äh, knip! Undrar hur det blir i framtiden när platssugröret är historia?

-Det blir bra för miljön. Vi måste sluta med den förbannade plasten.

-Ja, det är jag helt med på. Frågan är bara om pappers och andra flumsugrör kommer att tåla

hetta eller ens värme? Det är ju som att tro på att en bomullstuss ska kunna stoppa blodflödet från ett bolmande kulhål.

-Min kära poet. Du är alltför klentrogen.

Jag rynkar på näsan och morrar att han ska ge mig en pepparkaka.

-Ja, här, ta en så kanske du blir snäll.

Tuggar i mig och sköljer ner med den rinnande glöden.

-Knappast, snäll är inte min främsta talang.

Timern knäpper till och får adventsstjärnan att lysa tro.

-Fantastiskt, nu är det jul igen. Jag blir lika förvånad varje gång att ett år har gått. Enda

skillnaden från år till år är nya glöggsorter att smaka på.

Rasmus tuggar eftertänksamt på pepparkakan och skakar på huvudet.

-Glögga på nu min vän så du får lite friare associationer. Och passa på att njuta medans du fortfarande har dina platssugrör. Vad ska du göra när de är körda?

Jag ler brett och ser med värme på han där i hörnet.

-Jag tror på Tomten.

-Jamen, då så. Vad säg om lite mer glögg?

© Håkan Pettersson

Jag tror på Tomten

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *