Tittar irriterat på ståstolen.
-Varför gå sönder nu? När vi är på landet? Du kunde väl hållit ut några veckor tills vinteridet i lägenheten börjar.
Men vad fan, tio mil till Stockholm och tio tillbaks, det är du värd. Du vet ju mitt stora behov av att sträcka på benen.
Vilar blicken en stund på mina slitna gympadojor innan jag stänger av datorn och ropar på Janne som är i trädgården.
Efter några minuter hör jag hur han stampar av sig på bron, öppnar dörren och kliver ur gummistövlarna.
– What’s up? Dags att dra? Du med din goda tidsmarginal. Okej, då lastar jag in rullen i bilen.
– Japp, toppen. Det blir lite trångt med båda rullarna i bilen så du får gå in med stårullen själv så sitter jag kvar i Toyotan.
Jag får tummen upp och ett flin av Janne när han går till köket efter ett glas vatten.
– Nu har Håkan tänkt hela förmiddagen hur han ska slippa att inta den kära hjälpmedelscentralens sköna atmosfär.
– Hur kan du bara tro nåt sånt om mig?
– Fan Janne, slå över till Bandit. Det där trista, faddsmakande, tomma, låtsaskloka babblet om nonsensskiten gör mig impotent.
Janne rycker på axlarna och byter kanal. Efter en stund börjar hans fingrar att hålla takten på ratten och vi delar ett flin vägen fram.
– Igår, när jag var och kollade postlådan, stannade jag och snackade med grannen. Du vet båtbyggaren
– Mysfarbrorn, ja.
Jag nickar och stirrar det röda trafikljuset till grönt.
– Mysfarbrorn har dödat sin tre år gamla katt bara för att den nästan aldrig var hemma.
– Men vad fan! Varför? Då kunde han väl ha gett den till dig istället. Du har ju hållit på och letat katt länge nu…
-Ja, katter och hundar är en bristvara i dessa socialdistansierade tider. Nu behövs de kravlösa vännerna för att förhindra explosioner i coronans alla instängda relationer.
Bilen tuggar asfalten och där syns Friends som får mitt svartgula hjärta att slå snabbare.
Snart söndag och match!
Så faller blicken ner på skorna igen.
– Vad fan, Janne, först lämnar vi in stårullen. Det brukar ju ta ungefär en timme. Om du ger dem mitt nummer så kan vi dra och köpa dojor sen istället för att sitta där och häcka. Jag kollar efter skor på mobilen och du hoppar in och nyper dem.
– Jaha ja, så nu ingår det alltså i mina arbetsuppgifter att sno skor också?
– Japp, med hjälp av mitt bankkort.
Skokartongen ligger i baksätet när Janne svänger in till hjälpmedelscentralen.
– Konstig att de inte har ringt. Det tog ju lite tid att hitta dina nya pjuck.
– Hoppas att de lyckats motivera rullen att stå igen nu när jag har fixat vackert till fötterna.
Stårullen skramlar in i bakluckan och Janne sätter sig bakom ratten,
– Så den är stark och villig igen nu då?
Han torkar bort något från näsryggen och vrider om nyckeln.
– Japp, och de hade tappat bort lappen med ditt nummer.
– Inte så bra ordning på torpet med andra ord
– Asch, de tänker väl att såna som du snällt brukar sitta i väntrummet.
Jag nickar och tittar ut genom vindrutan.
– Ja, de kanske inte är vana att ha å göra med en poet som diggar snygga dojor.
Men vad fan, nu är rullen fixad!