Med Jannes hjälp tar rullstolens hjul mig fram på Brännkyrkogatan. Jag lutar huvudet bakåt och låter det ljumma vårregnet skölja bort något från ansiktet.

Överlevt vintern. Den var inte kall den här gången men förbannat mörk och jävlig som vanligt. Tristessen och ångesten som sällskap på varsin sida om mig i soffan ungefär varannan kväll.

Nere på Bysis torg sjunger en koltrast från något träd. Det väcker ett leende på mina läppar.

En lastbil från Sovgott står en bit bort på gatan. Två killar i overall håller på att baxa ner en säng och en tjej står nedanför på trottoaren med en cigarett i handen. Hennes ena häl guppar upp och ner.

Tydligen inte bara fåglarna som sätter bo i vårens tecken. Ser ut att vara bråttom, tänker kanske att ungarna ska göras i tid för att ha de bästa möjliga förutsättningarna. För mig har nog allt det där dragit bort och förbi.

Då återstår frågan vad en gammal örn som jag ska göra i den blomstertid som kommer nu?

Bio är en bra grej. Ensam men bland människor. Och jag får ofta bra idéer där.

Filmen i förra veckan var helt okej. Star Wars. Bra avslut. De onda förlorade, de goda vann och allt det där. Skönt att inte varenda jävel fick varandra, då hade mina kväljningar gjort sig påminda. I sann PK-anda hade de fått med en av varje hudfärg som finns på jorden och de flesta av rymdens varelser. Tror jag.

Sängen landar lugnt och fint på gatan och tjejen fimpar mot skosulan. Hennes hand stryker hastigt över skyddsplasten på sängen innan hon tar täten mot porten.

Det verkar som om de har utrotat oss som behöver rullar i de flesta av rymdens galaxer. Jag tror inte att jag har sett en enda i de nio Star Wars filmerna i alla fall. Det kanske inte är stiligt nog med en dreglande CP i Disneys puttinuttvärld. Då skulle de som vanligt istället ta in en ”normal riktig skådis” som skulle fejka några spasmsryckningar och kanske till och med något fuktigt i mungipan.

För snyggt ska det ju vara.

Ja, förresten inte bara i filmens värld. Fan vet var mina skrivarmorgnar framför datorn passar in? Med kaffeslabbet över hela skrivbordet och nattens slem som hostas upp i frodiga loskor. Tror nog att de flesta skulle vända bort blicken utan att fatta vilket raketbränsle det är för orden på skärmen.

– Håkan! Hallå! Var är du? Vart ska vi?

Tittar upp på Janne och rycker på axlarna. Ned för gatan.

– Du har alltid en sån klar målbild, chefen min.

Jag flinar och nickar.

– Du Janne, jag har nyligen fått veta att det finns en häftig bar i en galax inte så långt härifrån.

-Undrar vad dom bjuder på där?

-Och adressen, chefen?

NYLIGEN I EN GALAX NÄRA DIG

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *