Almanackan uppslagen på april.

Är det verkligen redan den sextonde?

Sträcker de träningsvärkande benen och gör några sidorörelse med överkroppen.

Bra att CP-gymmet inte stängt som alla andra ställen i dessa sjuka tider.

Märklig att vara helt ensam där igår. Men perfekt att kunna välja träningsapparat utan att behöva köa. Brukar inte känna så här mycket efter ett pass. Med andra ord tog det tydligen jävligt bra av att få träna ifred .

Vinglaset med det trogna sugröret framför mig.

Vad finns mer för meningsfullt att ta sig för i dessa Coronahelvetets tider?

Lutar mig fram till sugröret och får i mig två klunkar.

Vad finns annat att göra än att läsa Albert Camus Pesten och hälla upp ett glas till?

– Jiiiiha!

Köksklockan makar sig fram och jag biter mig i underläppen.

Ingen sport på TV. Knappt något kulturutbud att luta sig mot. All skönhet har bommat igen och låsts ute med rädslans nycklar.

Fingertopparna glider längs rullstolsdäckens skrovlighet.

En glimt av stundens fördel blinkar till:

Inte mycket hundskit på hjulen nu när jag inte är ute och rullar på Stockholms trottoarer.

Drar ett snabbt tag med handloven under näsan.

Detta har aldrig hänt förr. Karantän! Intressant. Undrar hur den här novellen slutar? Fascinerande. Finns mycket att göra i det här, och framför allt, av det här. Den här situationen. Mina rader brukar ta fart när livet bjuder på extra kraftfullt gödsel. Och det kan man ju lugnt påstå att livet gjort nu. Så kom igen, tag och skriv din jävel!

Sticker in ett finger mellan två ekrar. Drar till. Smärtan befriar.

Okej, frågan är bara hur mina långsamma slingrande rader ska hinna med i coronans kaotiska tempo? Skulle behövt få tangenterna trimmade så som farsan trimmade min trehjuliga moped. Men farsan är i någon himmel och mopeden likaså… R.I.P. Och här är jag ensam kvar med oroliga, oklara och skälvande tankar. Nu känner jag att det haglar argument för att jag ska sätta mig vid datorn och skapa något hållbart! Skrivandet anstränger inte ens det överbelastade nätet. Bara en sån sak.

Böjer mig fram och tar en slurk av det röda.

När Paula kommer och stämplar in för ett nytt arbetspass imorgon bitti ska hon få putsa datorskärmen. Sen ingen mjölk i kaffet utan grädde. Ska bli godis att steppa upp mitt skrivande till högre nivå.

Ska jag skicka efter en ny bok att läsa? Lite frestande. Vad fan, jag tar en klassiker från bokhyllan istället. De flesta är värda både en och flera omläsningar.

När jag sträcker mig efter boken får en spasm handen en snudda vid glaset som vickar till innan det återfinner balansen. Uppmuntrande!

Inte ens den här pesten vinner matchen mot god litteratur. När de är skrivna spelar ingen roll. De och Råttan ska alltid njuta av morgonståndets vilja och kraft. De ska befria dagen till Klarhet.

– Konsten gror och tränger igenom allt! Uppmuntrande, tamejfan!

Uppmuntrande

2 reaktion på “Uppmuntrande

  • april 17, 2020 kl. 8:34 f m
    Permalänk

    bra skrivet Håkan Pettersson!

    Svar
    • april 27, 2020 kl. 2:25 e m
      Permalänk

      ja men tackar för det Rosie !
      vad är det som är bra i texten för dig?
      /HP

      Svar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *