Jag är förbannad!

Nu har verkligen idiotin fått luft under sina dåraktiga vingar. Den har stigit högt för att kunna slå

ner med kraft på något gott.

Det handlar om Puffa.

Jag har sett Puffa som mitt gym. Med specialkunskaper och trygghet för såna som mig. Då tänker jag inte på mitt poetiska jag utan på spasmerna och att jag rullar fram på fyra hjul här i livet.

Jag har tränat där i cirka tjugofem år. I vissa perioder har jag varit där en till två i veckan. Andra har jag tränat till och med ända upp till fyra gånger i veckan och känt kraften växa. Ja, det har runnit mycket svett, till och med en del blod på gymmet. I pauserna mellan träningsapparaterna har jag fått tips och stöd från instruktörerna. Som en krydda i tillvaron har det också blivit

en hel del hjärtliga gliringar från en del sköna håll.

Det var någon gång i våras som ett brev kom. De skrev att Puffa skulle byta namn men för övrigt skulle allt vara som vanligt. Varningsklockorna började ringa när jag läste det nya namnet. Motorik & träningscenter. Hur fan kan ett gym heta något sånt? Min CP-tunga ger upp redan på första stavelsen.

Ett par veckor senare var jag där i igen och stånkade. När en av instruktörerna kom förbi pikade jag honom för deras nya turkosa uniformströja.

– Ja, det är så det är när verksamheter byter skepnad…

Efter ungefär en månad började förändringarna krypa fram. Gymmet var inte ett träningsställe längre utan hade blivit en rehabinrättning. Målet är numera att få ut oss på ”vanliga gym”.

Kanske en bra och sund tanke i grunden. Det kallas integration vilket är ett fint-som-fan-ord i teorin. Släpp fångarna loss och allt det där.

Men tyvärr stämmer det inte för det flesta som tränar på Motorik & träningscenter.

För det första är det en ekonomisk fråga. Många av oss harvar runt på olika pensioner och hyresbidrag. Då blir ett årskort på ett gym för ett antal tusen en tuff nöt att knäcka.

För det andra kan det vara en väldigt hög tröskel att ta sig in på ett ”vanligt gym”. Det påstås att träningsapparater och lokaler ska vara anpassade. Och det är ju toppen, vi lever i ett av världens mest jämställda och osegregerade länder. Eller gör vi? Blickar kommer att stirra och tysta kommentarer höras om mina spasmer, min dreglande käft och annat skit. Då är det inte längre så lockande att åka iväg och träna.

Jag är övertygad om att det här kommer att fixa sig om en eller två generationer. Frågan är om det är värt att offra så många funktionsvarierades hälsa under tiden? Nej, det måste finnas något smartare sätt.

Tanken är att man har 6 månader på sig att på Motorik & träningscenter lära sig att träna för att sedan vara redo att göra det på ett ”vanligt gym”. Vad händer då när mina 6 månader passerat och jag fortsätter att komma dit för att göra mitt gympass? Kommer de att ringa säkerhetsvakten som kastar ut mig? Blir det med eller utan handfängsel?

JAG – ÄR – JÄVLIGT – FÖRBANNAD !

Mjölksyra

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *