Prosa brukar för mig börja med en idé, ett ryck på en halv sida kanske. Efter det uppenbarar sig ofta en trång flodmynning. Vars motstånd som regel tar tid och kraft att besegra. Med en röd och öm näsa som konsekvens innan jag är igenom. Då det sen lossnar brukar det komma en lättad suck och ett leende när jag flyter ut i havet. De första simtagen där är alltid befriande sköna. Eftersom jag skriver med näsan och dessutom har mina spasmer kan det ta sin lilla tid. En sida äter runt sju timmar. 

Lite att botanisera i:

Den taktiska reträtten​

Från boken Utanförskapets styrka

Jag rullar Hornsgatan fram på väg hem från veckans första träningspass och känner hungern skava i mig. Ska jag verkligen åka upp till lägenheten och krångla med mat? Nej, det får bli en pizza. Det är fan att jag inte gick på toaletten när jag gick från PUFFA. Var finns en pizzeria med en mugg som jag kommer in på? Pizzerian vid Zinken har visserligen en bökig trappa ner men den klarar Janne och dom har en okej toalett. Jag nickar åt Janne att stanna och jag skriver på min bokstavstavla:

– Ändrade planer. Klarar du trappan på pizzerian?

– Visst inga problem. Det är bara bra med lite extra träning. Vilket nummer på Hornsgatan var det?

Vinden får mig att huttra till samtidigt som en bil tutar i korsningen Ringvägen och Hornsgatan.

Jag känner mig som en säck potatis när Janne kör ner mig för trapporna på bakhjulen. Det är konstigt att man måste ha trappor på såna här ställen. Det borde inte vara så svårt att fixa till det, inte så farligt dyrt heller. Min blåsa känns sprickfylld när jag säger åt Janne att köra till ett hörnbord. Jag beställer före jag går på dass så blir väntan på pizzan inte så lång. Jag låter Janne skala av mig jackan innan menyn och salladen kommer på bordet. Det får som vanligt bli en Vegetariana med gröna oliver och Bearnaisesås. Vad ska jag dricka då? Jag kommer nyligen från PUFFAs gym och borde väl inte… Jag ser in i värmeljuset som står mitt på bordet. Läsk till pizza… Nej, och vatten är ju ännu värre. Det får bli en halvliter Tuborg. Nu måste jag på muggen annars… Servitrisen kommer och jag skriver hastigt min beställning på min bokstavstavla.

– Ursäkta vad menar han, frågar servitrisen och vänder sig till Janne.

Jag håller på att bli tokig på hennes långsamma uppfattningsförmåga när Janne får säga vad jag vill ha för tredje gången. Snart spricker jag! När servitrisen äntligen går nickar jag ivrigt mot toaletten.

– Är du säker på att det funkar, frågar Janne.